Det känns jättefel att kalla clickbaits för marknadsföring, men det är precis vad de är. Det är dock en väldigt dålig form av marknadsföring eftersom ytterst få människor blir särskilt glada av att bli lurade.
Clickbait per definition är när användaren genom bild och/eller text lockas att klicka på en länk för att läsa mer, men möts av någonting som kanske bara till 5% motsvarar det man trodde att man skulle få läsa mer om.
Man kan säga att ”Download for Free!” skulle vara ett sådant, när det visar sig att nedladdningen mycket riktigt var gratis men att du måste betala $49,95 per månad för att använda programmet. Ett av våra mest populära bildredigeringsprogram marknadsförs på det viset.
Ofta faller även våra största dagstidningars webbsidor in under samma kategori då de i vanlig ordning satt rubriken på ett sådant sätt att den ska locka till läsning. På så vis har de egentligen ägnat sig åt clickbaits sedan långt innan vi läste tidningen digitalt. Man formulerar sig på ett sätt som både skapar frågor men också väcker känslor. Folkkära artister som drabbats av sjukdom brukar sälja lösnummer. Kärleksaffärer utanför äktenskapet brukar också kunna uppröra och sälja. Men i slutet av artikeln har vi fortfarande inte fått läsa något om vem som varit den andra parten i den påstådda kärlekshistorien, om den ens är en kärlekshistoria. Och nu när dagstidningarna ser sina läsare konsumera alltfler nyheter på nätet alldeles gratis så stängs desto fler artiklar in bakom inloggningssidor, som visserligen bara kostar en marginell summa men som enligt rubrikerna utlovar fler smaskiga detaljer än vad tidningen någonsin förr skrivit. För att inte tala om alla dessa livsförändrande levnadsmetoder som man får tillgång till om man bara betalar. Ingen av dem har större påverkan än under papperstidningens era men enligt rubrikerna är de så omvälvande att det borde vara förstasidesnyheter.
På Facebook ser vi detta i våra nyhetsflöden mer eller mindre hela tiden. Jag har till och med i viss mån slutat kalla det för clickbait. Jag benämner det newsner-länk. Deras länkar är ovanligt förvillande och har sällan ens 5% av storyn som de utlovar i sin länk. Fler än en gång har jag tänkt att jag vill ha tillbaka de minuter av mitt liv som de stal. Men gjorde de verkligen det. Stal de verkligen min tid? Eller var det jag som lät mig luras att klicka på deras ”artikel” för att jag hoppades få svar på frågorna som rubriken väckte inom mig.
Vi kan tycka att det är oetiskt, lurendrejeri, falsk marknadsföring eller vad vi vill, men mycket av vår marknadsföring rör sig i denna gråzon av att lova någonting mer än vad man har för avsikt att hålla. Falsk marknadsföring kan vara att lova en sak men inte hålla löftet. Men att lova en sak men måla upp det så att vi uppfattar det som någonting annat är också någonting helt annat. Många gånger så är det faktiskt så att vi fått det som rubriken utlovade. Det är bara våra hjärnor som tolkat in att vi skulle få någonting mer.
All marknadsföring behöver inte alls lova mer än vad man faktiskt får och själv så föredrar jag just den reklam som förklarar exakt vad det är jag får och som inte antyder mer än enligt specifikation. Då behöver ingen känna sig lurad. För det är inte särskilt många som reagerar särskilt väl på att bli lurad av vilseledande marknadsföring. Visa istället den reklam du själv skulle lockas av så löser vi automatiskt alla eventuella problem och irritationsmoment som skapas av clickbaits som inte håller vad de lovar.