Kackerlacksbete för ovetande konsumenter

Personligen tycker jag att gerillamarknadsföring är smart. Det är ett bra sätt att med enkla medel nå ut och skapa ”buzz”. Samtidigt känns inte namnet så upplyftande.

Ordet ”gerilla” kommer av det spanska ordet guerrilla som betyder ”litet krig”. Gerillakrig definieras som små grupper som utför begränsade anfall mot en fiende som i regel är överlägsen i antal eller teknik. Visst förstår jag logiken i namnet gerillamarknadsföring om man tänker på att syftet är att skapa en unik, engagerande och tankeväckande effekt som skapar viral spridning och en ”snackis”. Typiskt för gerillamarknadsföring är överraskande, potentiellt interaktiv och riktad för att nå målgruppen på oväntade platser. På sätt och vis kan det kanske jämföras med gerillakrig men för mig är krig något negativt medan gerillamarknadsföring är något kul med glimten i ögat.

Ett exempel på gerillamarknadsföring är ”kackerlacksbete” (roach baiting). Det innebär att företag betalar en skådespelare för att prata med målgruppen om en tjänst eller produkt, utan mottagarnas vetskap om bakomliggande syfte.

Jag personligen har aldrig betalat en kändis för att tala väl om förlagets böcker. Jag blir emellanåt erbjuden att bli omnämnd på kändisbloggar men har kategoriskt tackat nej. Detta för att jag känner starkt att jag vill att ett omnämnande eller recension ska vara ärlig. Det känns mer värt då tycker jag. Även om personen i fråga inte är allt igenom positiv så är det i alla fall ärligt.

Jag har vid några tillfällen betalat kända personer att skriva förord till böcker. Min upplevelse är att det känts kul att skylta med namnen på böckerna. Men det har egentligen inte gett någon merförsäljning.

Det har hänt att en och annan kändis har nämnt någon av förlagets böcker i sociala medier. Då har de gjort det för att de ville. Inte för att de fått betalt för att göra det.

Dela gärna:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *