Skräppost – ibland är det svårt att se den goda intentionen bakom marknadsföringsmetoderna

Alla med en e-postadress har någon gång fått skräppost, eller så kallad junkmail. Vissa oftare än andra. Under det sena 90-talet var e-postprogrammen och e-postservrarna fortfarande dåligt skyddade mot skräppost så på den tiden tog jag emot uppemot 300 mail om dagen per konto och jag hade ju naturligtvis fler än ett. Det var inte helt lätt att hålla koll på de få meddelanden som faktiskt var riktade till mig.

Numera så ramlar det in 5-25 mail i veckan som automatiskt sorteras bort av Outlook, det mailprogram jag valt att använda efter att Microsoft bytte serverarkitektur och tog bort stödet för sin egen e-postservice Hotmail. Jag vet, jag borde inte använda en så pass oseriös tjänst som Hotmail till officiella mail men jag trivs bra med den även om alla förändringar genom åren inte alltid varit till de bättre. Hotmail är ändå någorlunda bra på att sortera bort skräp. Visserligen ökade det något sedan de bytte serverarkitektur och dessutom har de haft stora problem med att få sorteringsreglerna att fungera som tänkt, alltså att mail ifrån vissa avsändare ska sorteras in i rätt mappar utan att du ens ska behöva se dem i inkorgen. Som till exempel nyhetsbrev som du hellre läser när du har tid än när avsändaren skickar dem.

Med jämna mellanrum kommer det som sagt ändå in en hel del oönskad reklam där illasinnade avsändare försöker få en att investera i kryptovaluta, klicka på deras länkar, installera deras program, ge dem dina kontouppgifter (för att ta emot några miljoner dollar ifrån någon släkting du inte visste att du hade) och massor med annat. Alla knep används och de verkar inte sky några som helst medel för att locka mottagaren att läsa och klicka och det är bara deras uppfinningsrikedom som sätter gränser.

Eftersom jag en gång för länge sedan blivit lurad på en del pengar av PayPal så har jag inte längre något konto där. Därför vet jag per automatik att allt som skickas därifrån är skräppost utan att ens titta på det, så även det mail jag fick alldeles nyss. Men nyfiken som jag är så måste jag ju ändå se vad det är för något. Hur försöker bedragaren bakom mailet lura mig?

Jag känner mig förhållandevis säker bakom brandväggar och antivirusprogram av Guds nåde så jag brukar kopiera länkarna och klistra in dem i ett textdokument för att först se adressen, sedan klistrar jag in dem i Google Chrome i inkognitoläge (för att det skräp som visas inte ska fastna i cashen i min dator) för att se vad de försöker lura mig med. Det är dock långt ifrån säkert, så det är bra att komplettera inkognitosurfningen med en bra brandvägg och ett aktivt skydd från någon av alla etablerade leverantörer som finns om man ska jaga spammare.

Jag luskar ofta reda på vilka metoder som används för att lura intet ont anande internetanvändare så med jämna mellanrum behöver jag ju sopa rent i datorn för att få bort alla spår som dessa elakingar ändå lämnar efter sig. Jag har ju mig själv och min nyfikenhet att skylla, men det är väldigt lärorikt att ta del av och hålla sig uppdaterad om de hot vi utsätts för dagligen – för att fulingarna ska marknadsföra sig själva och på allehanda sätt berika sig på vår bekostnad.

Detsamma gäller en stor del av de gratisprogram som flyter runt på nätet. De lovar en sak men samtidigt som de installerar sig så lägger de till andra funktioner också. Det kan handla om länkar till speciella sökmotorer eller att de aktiverar oönskade tillägg till din webbläsare som riktar om trafiken för att få annonsvisningar. Ofta går det att återställa webbläsaren till ursprungligt skick, men inte alltid. Ibland krävs det som sagt en återställning av datorn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.